Mitt första hej då
(2) Min ena storebror och hans flickvän har varit här under påsk och imorgon ska dem åka hem till Göteborg igen. Eftersom jag jobbar imorgon när de ska åka hem så sa jag hej då till dem nu istället.
Detta var mitt första "Hej då"... och ska erkänna att det kändes jätte hemskt. "Nu är det här sista gången vi ses på mer än ett år" sa jag till honom innan jag kramade om honom. Kände att jag blev ledsen, men ville inte visa det. Varför inte egentligen? Jag antar att jag inte ville göra det värre genom att bli ledsen och börja gråta...
Mitt första hej då av många andra som kommer att komma under de här sista 5 veckorna i Sverige.
Jag kommer ihåg när min bästa vän skulle flytta till hennes pojkvän i Mjölby förra året. Vad vi grät när vi skulle säga hej då, men på något sätt visste vi att vi hade tillfälle att ses snart igen.
För mig blir det nu en helt annan femma. Jag ska åka till USA i minst ett år och man kan inte bara åka hem över en helg och hälsa på. Antar att jag verkligen kommer få mina känslor satta på prov genom den här upplevelsen...
Imorgon är det 5 veckor kvar tills jag sätter mig på planet till Staterna. Kan jag säga något annat än "Wow". Känner mig förväntansfull och glad samtidigt som jag vet att det kommer bli jobbigt att lämna alla här hemma.
Men jag måste tänka på att det här är något JAG verkligen vill och det här gör jag endast för MIN egen skull. Jag följer MITT eget hjärta just nu och för en gång skull ingen annans.
Jag är väldigt stolt över mig själv att jag vågat ta det här beslutet och tänker åka. Det här är en stor grej för mig.
Nu ska jag inte sitta här och deppa något mer, lika bra jag vänjer mig med dem här känslorna nu.
Lär ju inte vara de sista som kommer att dyka upp direkt. // Angelica
Postad i Tankar och känslor