Ryan Adams - Wonderwall
(1)Sitter och lyssnar på den låten och vet inte riktigt vart jag ska göra av alla känslorna.
En känsla av hur det kommer kännas den dagen då jag åker?
En känsla av hur det känns att lämna alla mina vänner? Min familj?
En känsla av att lämna alla sina saker hemma och resa till ett främmande länd?
En känsla av att lämna allt som är en själv, under ett helt år?
Det är läskigt samtidigt som jag blir pirrig i kroppen och kan inte tro att det är sant och att det här händer MIG?
Man kommer sättas på prov många gånger under det här året men jag har alltid sagt att alla motgångar här i livet, gör en starkare. Om man klarar sig genom det förstås.
Just nu har jag tagit ett jobbigt beslut men vet att det blir bäst så här, även om det är tråkigt att fatta ett sånt beslut.
Hur som helst har jag fått ett välkomstpaket från Cultural Care och de meddelade mig att min ansökan kommer skickas till Boston i USA inom kort. "Wow" känner jag spontant! Mäktigt, men lite läskigt i samma känsla.
Det här blir mitt livs utmaning och jag gör det här för min egen skull.
För en gång skull ska jag tänka på mig själv, bara på MIG!
// Angelica
Postad i Tankar och känslor