Dagen började med att jag hämtade J på dagis, blev bemött av en pojke som sprang emot mig och kramade mig. Värmde mycket i hjärtat ska jag säga =) När vi kom hem så var det dags för hans "nap time". När han vaknade var han ett monster, bara grinade och gnällde och ingenting var bra eller dög.  Och detta fortsatte hela kvällen. Han har lyssnat ett dugg, sprungit iväg utanför grindarna, klättrat på taket och gjort saker fast jag sagt till honom. Jag har sprungit mellan att laga mat och passa J och W, stressigt värre.

När maten väl var klar och det var dukat för dem att äta så det första J gör med sitt vatten är att hälla det över maten. Jag förklarade att så gör man inte och han gnällde. Jag bytte ut den och han slänger ner tallriken på golvet och är jätte arg. Jag blir arg och säger till honom att han får gå in i lekrummet tills jag säger till honom att komma ut, för så går det om man inte uppför sig. Han grinar och är sur.

W tjatade så jag fick hål i öronen och ville att jag ska hämta det ena och det andra och har en allmänt taskig attityd.

Vi går ut och fortsätter äta, och som vanligt får man inte äta ifred för mitt i ens tugga säger J "moore" och blir arg om han inte får det på en gång. W springer runt i trädgården och ska in på Pool-området och hämta ett baseboll trä. Jag säger att det inte är någon ide för vi ska snart gå in och duscha. Han öppnar grinden och går in, grinden stängs. När jag är på väg dit för att öppna säger jag att eftersom han inte lyssnar så kan han glömma att titta på film ikväll. "When mami comes home, she's gonna put on a movie anyway. It's not you that decide that. And I'm gonna pick a movie" Det kokade i mig och jag sa att just nu när mami inte är hemma så är det jag som bestämmer punkt slut.

Sen kommer min värdmamma hem med T. När jag ber henne att gå in i duschen börjar hon också med sin dåliga attityd. Till slut går hon in i duschen och sen slutade jag för dagen.

Allt blir som en ond cirkel. J behöver mycket tillsyn för att han är så liten opch springer iväg på sina hyss, W vill ha uppmärksamhet och blir så klart missnöjd när han inte får den. Han gör hyss för att få den uppmärksamheten han vill ha. J härmar honom och gör likadant för han vill också ha uppmärksamhet. Det är så otroligt svårt att hitta en bra balansgång för att alla ska få uppmärksamheten de vill ha, behöver och förtjänar. För just nu är bara J en ond liten baby eftersom han har allas ögon på sig.

Idag kände jag verkligen att jag ville åka hem, för ska det vara så svårt att lyssna? Jag vet när jag var yngre så hade jag sådan respekt för äldre. Man lyssnade helt enkelt!

Men antar att det är annorlunda "nu för tiden" och i familjen där barnen har mycket att säga till om. De får mycket serverat och jag skulle vilja lära dem att bli otroligt självständiga, men vad gör då jag där? Ska jag fostra dem, göra dem självständiga eller serva dem med det dem vill? Kulturkrock nr 1.

När jag gick bredvid den andra tjejen så reagerade jag på att hon aldrig satt med ro och åt, stog och åt vid spisen och servade barnen mellan åt. Jag tänkte, jag ska lära dem att de kan ta sig mat själva och sitta och äta med ro. Men det är inte konstigt att jag har magkatarr när jag inte kan slappna av. Funderar starkt på om jag ska sluta äta när barnen äter och äta när jag kan få ro i kroppen för att slippa stressen.

Känns väldigt jobbigt just nu ska jag erkänna och jag vill bara komma bort så det ska bli skönt att få gå ut imorgon och festa och umgås med Frida. Men jag vet också att det är klart att det kommer vara up and downs under året. Men för mig är det så självklart att man lyssnar, oftast "hör" de inte ens mig när jag pratar med dem. är som att prata med en vägg. Man vill ju inte vara en tjatkärring men när de inte lyssnar lär man ju vara det, tyvärr.

Hoppas att jag inte skrämmer alltför många blivande au pairer och gör er där hemma oroliga. Jag tänkte först att jag inte skulle skriva detta här, men det hör till detta livet också. Kände att jag fick lov att skriva av mig någonstans. Blir både ledsen och arg, men försöker omvandla ledsna känslor till "kämpar-känslor" istället :) Bra och dåliga sidor, ingen har sagt att det skulle bli lätt.