Lite funderingar..
(1) Har funderat lite på det här med att trivas här... När alla frågar om jag trivs så säger jag att jag gör det för det är sanningen. Men jag kan nog inte säga att jag ÄLSKAR att vara här än.
Innan jag åkte hit så var det så otroligt många Au Pairer som skrev att de älskade olika saker från första stund. Jag har aldrig riktigt kännt så förutom i lördags när jag och Frida var i NYC och det var första ggn.
Visst är jag facinerad över allt nytt och annorlunda och tycker det är väldigt intressant att se nya saker och platser. Träffa nytt folk och prata ett annat språk. Men är också lite ovan med att det är såå annorlunda mot hemma. Är nog lite mer "hemma-tam" än vad jag trodde att jag var.
Men som jag känner nu, så trivs jag mer och mer för varje dag och vecka som går. Ju mer rutin jag får på saker och vänjer mig vid omgivningen så känner jag mig mer "hemma".
Jag har alltid varit den som är försiktigt i nya situationer och bland nytt folk. Känner av stämningen först och agerar sen. Är både för och nackdelar med den egenskapen. Men i en ny familj så ser jag inget positivt med att vara framfusig. Jag är en ny familjemedlem och det tar tid för mig, barnen och mina värd föräldrar att vänja sig vid denna situation och är nog mycket därför jag är försiktig. Kan nog uppfattas som blyg av dem, vilket jag verkligen kännt att jag är. Dels för språket och för att jag inte alls är på hemma plan längre.
Men jag visar framfötterna lite mer för varje dag som går och ju mer bekväm jag blir i min position i familjen. Men som tur var är dem enkla och väldigt snälla. Visar att dem bryr sig om mig och uppskattar det jag gör.
Ville bara skriva av mig lite om hur jag ser på livet i en ny familj =)
Postad i Tankar och känslor