Fixa fixa...

2010-03-31
19:40:03
Comments(1)
Nu har jag äntligen fått mitt visum foto. Kan ni tänka er hur mycket regler och hur noga de är på ambassaden med allt? Inte jag heller innan jag såg hur mycket det var att fixa och fylla i :)

Men jag antar att det är lika bra man vänjer sig... nu kommer det inte bli så här mycket pappersgöra när jag väl är i USA.
Här om dagen var jag på banken för att sätta in pengar till Visumet, och då skulle jag ha ett kvitto på att jag satt in plus mitt namn, bankens stämpel, belopp, datum och massa annat som jag behövde ha med mig till Amerikanske Ambassaden. Och då jag något i stil med att det ska vara så extremt med allt. Men då sa hon att det gällde att vara öppen för allt nytt... och det där har jag tänkt på. Det är ju verkligen den tanken jag får ta med mig till USA eftersom jag kommer stöta på så mycket nytt och främmande som inte alls känns bra för mig. Men att jag ändå måste vara öppen för det, annars kommer det inte gå. Som de skrivit i Au Pair informationen "It's not good, it's not bad, it's just different."
Känns så skönt nu när alla papper till Visum-intervjun är klara, väntar bara på ett anställningsbevis från kommunen. Annars är det klart för att åka på intervju den 12:te April =) Som tur var fick jag sova hos Carro i Sthlm så jag slipper åka natt-tåg eller sova på vandrarhem *Tack Carro*.
Känns att det börjar dra ihop sig nu, allt jag gör nu i April känns som mitt sista här i Sverige på vääldigt länge. Känns också som om jag planerar in saker för att hinna med. Har planerat in en sist utgång med Mia på Hela huset sista helgen i april och en avskedsmiddag med mina närmaste tjejkompisar i början på maj...
Och ändå är det en del kvar som ska göras.. känns det som. Men det kanske inte är så mycket mer, är nog bara jag som känner så för att tiden börjar "rinna ut".
Men jag kommer ju hem och tiden går fort när man har roligt =)*Angelica


Postad i Tankar och känslor


Tid för Visum intervju

2010-03-25
18:19:12
Comments(0)
Igår fick jag papper på min Visum tid jag har fått på Amerikanska ambassaden i Sthlm.
Så det 12 April åker jag dit med en hög med papper som behövs fyllas i först, pust. Att det var mycket som skulle fixas innan jag åker det visste jag, men inte att det var så här mycket. Men det är helt klart värt mödan när ALLT är klart =)
Ska boka buss eller något sånt också, så jag tar mig dit och hem. Det ska bli riktigt spännande men kommer nog vara nervöst också. Har ju bara läst på en annan Au Pairs blogg hur det funkar men annars har jag inte en blekaste aning. Säkerheten verkar vara jätteviktig där iaf, som i USA då =)
Ville bara uppdatera lite*Angelica


Postad i Förberedelser


Det börjar närma sig nu...

2010-03-23
15:55:13
Comments(3)
Nu är det sju veckor kvar tills jag ska åka...
Ska erkänna att jag blir nervös när jag tänker på det och kan inte riktigt fatta det ÄN. Men jag tror och hoppas att ju mer det närmar sig desto mer verkligt känns det.
Jag börjar redan fundera ut vad jag ska packa, vad som behövs köpas, vilka mer papper som ska skickas in, inköp av presenter till familjen, avskedsmiddag med mina närmaste vänner... Som ni märker går min hjärna på högvarv och det är faktiskt rätt så jobbigt.
Detta är en så stor del av mitt liv just nu så det är svårt att koppla bort det och inte tänka på det. Känns som om jag inte pratar om någonting annat med mina vänner och familj heller. Förlåt om jag är tjatig, men ni måste säga till mig i så fall. Kan nog bara vara bra för mig att bli tillsagd också så jag inte "ältar" det konstant :)
När jag åkte förbi en bekants förfest i lördags så fick jag en känsla av att jag kommer att sakna det här så himla mycket. Tryggheten att få vara bland människor jag känner och att få vara på hemmaplan.
Men många gånger som jag kommer på mig själv att tänka så, måste jag vända på det. Att jag själv förstår att allt det här som finns här hemma finns kvar även när jag kommer hem också, vänner kommer fortsätta festa med samma folk, gå ut på samma krog.
Det är inte alls så att jag inte tycker att det är kul att festa med dem jag känner, utan det handlar om att jag måste vända på tanken för min egen skull. Att bara för att jag åker iväg 1 år så kanske jag inte missar så jätte mycket för här hemma är det vardag för mig. Och i USA blir allt nytt, ett enormt äventyr kommer det att bli. Och det är på något konstigt sätt värt att vara borta det här året.
Har märkt att allt det här med att åka handlar om att man måste vara positiv och öppen för nya omgivningar och händelser. Kommer att hända otroligt mycket under den här tiden jag är borta. Som en kille från Cultural Care på Online-mötet sa: "Man kan känna att man själv och sina vänner har växt ifrån varandra och att de har förändrats, men frågan är om inte du har växt ifrån dem och förändrats istället för tvärtom?"

Kram på er alla mina vänner*A


Postad i Tankar och känslor


Har fått besked nu!

2010-03-13
16:29:08
Comments(3)
I torsdags fick jag besked från familjen att de hade valt mig som deras nya Au Pair!!!

Jag har gått på moln sen dess och inte tänkt på något annat än mitt kommande år i USA, tänkt mer än vanligt iaf ;). När jag såg mailet så fick jag tårar i ögonen och blev helt till mig, så himla glad. Blev så nöjd över att familjen hade valt mig eftersom jag verkligen kände att jag skulle passa i den familjen.
Så nu får jag hålla kontakt med familjen och planera tills jag åker, är ju ändå en bit kvar och en hel del som behöver fixas. Wow, det här kommer bli så utmanande, läskigt, roligt och spännande.
Den 10:de maj reser jag från Arlanda, Stockholm och den 14:de maj åker jag till familjen i New Jersy.
Ha en bra helg =) Kram på er allihopa*Angelica


Postad i Tankar och känslor


Samtal med en värd-mamma

2010-03-11
15:23:02
Comments(0)
Wow, nu är det här på riktigt!
I helgen så fick jag ett mail från en mamma i en familj i USA. Hon skrev att hon och hennes man var intresserade att eventuellt ha mig som deras nästa Au Pair. Hon bad om att få ringa mig någon dag och skickade med info om deras familj. Jag ska erkänna att jag blev som ett litet barn på julafton. Sprang runt som en tok och visste inte vad jag skulle ta mig till. Mamma tyckte att jag var stressad men jag sa att jag var exalterad, vilket jag var =).
Men till slut samlade jag mig och svarade henne att hon kunde ringa mig på tisdag eftersom jag var ledig då.
På söndagen fick jag ett mail till med info om arbetstider och jobb-beskrivning och lite länkar till olika hemsidor med info om deras kommun, staten och New York City.
Sen var det dags att vänta på samtalet och vid 20.00 tiden på kvällen kom det. Jag var så nervös att jag skakade och stakade mig. Kunde inte ens andas riktigt... kändes som när man hade redovisning inför klassen i skolan.
Men hon var förstående och väldigt trevlig, skämtade och gjorde så jag kände mig avslappnad.
Efter samtalet så kändes det jätte bra och jag känner verkligen att om jag skulle få komma till deras familj skulle jag trivas!
Idag ringde jag och frågade Au Pair förmedlingen om de hade hört något och det hade dem. Hon sa att familjen fortfarande var intresserad men var lite osäkra på att jag hade piercing. De undrade om jag skulle kunna tänka mig att ta ut den tills jag kom i så fall. Och jag sa "Absolut" utan att tveka! Det är något jag alltid kan ta igen om jag vill det när jag kommer hem.
Så hon antecknade det och nu är det bara att vänta ett tag så visar det sig. Det är jobbigt när jag inte vet hur de tänker utan bara kan gå och vänta på svar. Jag vill verkligen till den familjen men jag kan ändå inte få upp förväntningarna riktigt än, då kommer jag bara bli ledsen ifall de skulle tacka nej.
Men jag får ta det för vad det är helt enkelt. Nu ska jag inte sitta här nå mer =)
Kram på er allihopa*Angelica


Postad i Händelser


"A familjy is now looking at your application"

2010-03-01
22:14:28
Comments(0)
När jag går in på min användare på CulturalCare.se så stog det att en familj tittar just nu på min ansökan...
Och just då kände jag att "Wow, vad det börjar kännas verkligt".... igen!! Antingen ringer dem mig för att prata innan de bestämmer sig för om de är intresserade eller inte, eller så tackar de nej för att jag av någon anledning inte passar just deras familj. Men det känns som om det inte skulle göra så mycket för hur som helst så kommer jag få en familj i USA =).
Känns så spännande och jag blir nipprig av att tänka på det. Det börjar närma sig nu, lite läskigt känns det faktiskt!
Ville bara säga det =) Kram på er*Angelica


Postad i Förberedelser