Svårt att veta hur man ska handskas med dessa saker när man inte varit med om något sådant själv. Imorogn ska alla i familjen förutom jag och James åka och säga farväl, de får då se kroppen. Ärlig talat stannar jag gärna hemma med J så jag slipper. Vet inte hur jag själv skulle reagera. Men jag försöker visa tt jag verkligen bryr mig så gott jag kan, har erbjudit mig att hjälpa till med något om det behövs. Jag ska jobba imrgon. Min värd mamma behövde mig då. Och på onsdag ska det väl bli någon slags begravning antar jag, är bara förvånad att den är så tätt inpå bortgången.

Det är inte riktigt såna här saker man förväntar sig ska hända under sitt år som Au Pair. Man blir så berör för mans er folk må dåligt och de ä rju som ens andra familj nu.

Men livet är bra orättvis ibland, hon har mist syster, far ohc mor på 18 månader. Sådana gånger tror jag verkligen inte på Gud. För om han nu fanns och det är den vägen vi alla ska vandra, varför är han då så orättvis?