T kommer ut först och jag bad henne om hjälp med att titta efter W. Hon säger då att hon inte vill ha några frågor. Jahapp, inte så kul att höra, men vid det här laget är jag van känns det som. W kommer ut och vi börjar gå hemmåt och de blir upprörda för att vi måste gå hem. W glömmer det fort och biter ihop medan T gnäller hela vägen. Stannar framför mig och vägrar gå även om vi har folk bakom oss. Jag säger att hon har dålig attityd, hon säger att jag är "mad" för att jag tvingar dem GÅ hem från skolan (De har max 500m till skolan och det tar typ 5-10 minuter att gå)

W frågar snällt om jag kan ta hans väska, klart jag kan göra det. T börjar gnälla och grymta och det kommer fram att hon blev sur för att jag inte tog hennes väska. Jag sa att jag kunde tagit hennes väska om hon hade haft bättre attityd från början. Hon blir ännu mer vrång och muttrar: "This is the worse day ever and it's because of one person. And I dont need to tell who it is because that person know who I mean!"

Jag vände mig om och sa att hon hade fruktansvärt dålig attityd och att jag inte tollererade det. Hon skulle få en timeout när hon kom hem pga hennes dåliga beteende.

Hon börjar grina och när hon ser sin mamma lägger hon sig på hallgolvet och stortjutar som en barnunge. Mamman frågar vad som hänt och T svarar att hon fick lov att dra sin väska hela vägen hem. Jag sa som det var, att hon hade haft dålig attityd ändå sen hon kom ut från skolan och att jag inte accepterar det.

T greinar vidare och klampar med tunga steg runt på nedervåningen. Mamman säger att T är skyldig mig en ursäkt för hennes dåliga uppförande. Efter ett tag så kommer hon till mig och ber om förlåtelse och jag sa till henne att bara hon ber snällt nästa gång så klart att jag ska hjälpa henne, men inte om hon beter sig så och hon grinade vidare i mitt knä. Vi kramade om varandra och så var det bra.

Jag vill inte ens veta hur hon kommer bli när hon får PMS med tanke på hur hon beter sig nu. Hon är oftast som en tonåring och blir gnällig, sur och vresig. Men hon får vara det, jag bryr mig inte. Om hon har bestämt sig för att jag är en pest ibland så fine.