Väl framme på flygplatsen kändes det jobbigt. Jag och Elin kramades länge och det kändes svårt att åka därifrån. Det kändes jobbigt att få lov att säga hejdå även om vi sa "Vi ses snart igen". Men att veta att ens bästa vän åker hem till allt som man själv saknar och inte kommer få ses förän minst 7 månader, efter att vi haft en helt underbar vecka ihop med mycket tok och skratt, precis som det alltid har varit!

Jag sa till mig själv att inte bli ledsen när vi kramades men när jag satt mig i bilen kunde jag inte hålla tillbaka mer. Jag hade fullt sjå att försöka ta mig hemmåt eftersom jag var osäker på vägen hem utan GPS. Men kom till slut hem och har varit nära till gråt många ggr sedan dess.

Hur som helst så hade han förberett tre hästar och medan vi fyllde i en hel del papper om olika saker så gjorde han den 4:de ordning. Vi fick ta på oss hjälmar och kliva upp på en varsin häst. Elins hette Las Vegas, Clas Sun Dance och min Sisco. Så började vi våran första ridtur. Gick bra ändå tills vi skulle gå upp för en liten ravin nä Elins häst får för sig att vända och gå tillbaka. Hon fick inte stop på sin och min börjar vända efter. Gubben blir lite galen/irriterad men efter ett tag löste det sig och vi var på gång igen. Mannen sa till oss att vi fick lov att vara hårdare och visa vem som bestämde. Han snärtade till hästarna med tyglarna ett antal ggr under dagen. Efter två timmar kom vi tillbaka för att vila, äta lite lunch (macka) och sen ut igen på en tur på tre timmar. Den sista turen var roligare för då var det en kvinna som var med oss och hon var jätte hjälpsam och uppmuntrande och fick mig och Elin att slappna av mer. Vi travade och hästarna kom både upp i något litet galopp steg och hopp (dessa var dock ofrivilliga från våran sida). Jag hade väl en dust med min häst igen där senare för han bestämde sig att trava ut på ängen bara helt hux flux. Tyvärr så fick jag lov att snärta till honom även om det kändes så fel, men efter det gick det mycket bättre och han lyssnade mer. Kan tänka mig att man är ganska lost om man inte har kontroll på hästen, de är ju ändå väldigt stora och starka djur.

8. Clas och killen som jobbade på gården. Det var han som bjöd oss på cowboy kaffet =)

9-10. Huset, vi fick bo i rummet med glasdörrarna. Gården från grusvägen.

11. Grillen vi åt middag på efter ridningen. Kändes som en riktigt western grill som på film =)

12. Jag med min frulle på morgonen innan vi begav oiss hemåt mot NJ igen.

När vi åkte hem fick vi lov att stanna längs vägen för att ta kort på den vackra utsikten. Det är just detta som är tjusningen med roadtipper tycker jag, att naturen ändras så himla mycket efter varje timme man kör =)

Efter BB traskade vi vidare mot Kinatown och Little Italy. Var så häftigt för det kändes verkligen som om man var i Kina. Ska erkänna att man kände sig lite lost också, vi var nog de enda turisterna konstigt nog =) Och när vi helt plötsligt kom till Little Italy blev det mer blandat folk och hela Kina känslan försvann på två sekunder. Konstigt hur det kan vara.

Och efter en hel dag så kändes mina stackars fötter som om dem blivit överkörda av en ångvält och de såg ut så här... Lortiga, blåsor, bortskavt nagellack och svullna =) Inte lätt att vara fötter när man ska tvingas gå från Lower Manhatten till Midtown =)