8 veckor i USA
(1) Tiden rinner iväg och jag har hunnit gjort så himla mycket redan. Känns toppen!!
Som jag säkert skrivit innan har jag inte varit mega förtjust i USA den första tiden. Men nu gillar jag det verkligen och trivs så bra. Tror det är min lediga tid som förgyller det hela! Men kan fortfarande tycka att Sverige är bättre på många sätt och längta hem till det simpla "svensson livet". De som känner mig vet att jag inte är någon snobb på långa vägar och har svårt för allt som hör det "finare" livet till. Jag vill betala för mig själv, kan gå till en fest och bara vara där med mina närmaste vänner, behöver inge fina fester eller middagar men gratis alkohol osv. Är en enkel person.
Här är allt helt tvärt om mot vad jag är, städerskor 3ggr/veckan som städar hela huset, de till och med byter mina lakan och tömmer mina sopor (känns helskumt och jag hade helst velat göra det själv), ett gäng trädgårdsmästare någon ggn i veckan, designers som hjälper med inredning, bud på möbler, folk som springer och fixar med huset och poolen. Ju finare du klär dig ju lättare är det att komma in på krogen, de har promoters som tar in dig på deras krog och du får ett bord och gratis alkohol hela kvällen. Enda hållhaken är att du och dina tjejkompisar måste vara söta och hålla er vid bordet så att sen killarna kan vara där och betala spriten till er. Helt sjukt om du frågar mig och jag gillar det inte för fem öre. Jag vill gå in på ett ställe för att ha roligt, dansa och känna att jag kan göra whatever I want och då betalar jag hellre mina drinkar.
Barnen tycker att jag ber den göra allt själva, varför? Jo för att det är så jag är uppfostrad. Bara för att de har städerskor och en au pair så varför ska de städa efter dem? Det kommer de inte ha något för när de blir äldre och måste fixa det själva förr eller senare ändå.
Allt är så annorlunda. I helgen när vi skulle ut hade några grabbar i en grupp jag är med i på facebook fixat så alla i vårat sällskap skulle få komma in på ett Rooftop party så vi kunde kolla på fyrverkerierna därifrån och njuta av kvällen. Det trasslade till sig så vi kunde inte komma in, så vi gick ner till hamnen, så långt vi kom iaf och tittade på de därifrån ist. Grabbarna försökte lösa det på bästa sätt så alla blev nöjda och glada. Jag förstår att de hade otroligt mycket press på sig med allas höga förväntningar. Men jag sa att jag inte bryr mig om vi bara gick hem till någon av dem och satt där och hängde. Och en av grabbarna sa "Det vet jag redan". Jag skiter i om jag är på en Rooftop eller på en hemma fest. Vi hamnade till slut hos en av grabbarna och jag tror vi till och med hade roligare där den kvällen än vad vi skulle haft på Rooftop Partyt faktiskt. Blir på ett annat sätt när man har hemmafest.
Men nu har jag varit här i två månader och jag känner att jag börjar gilla det mer och mer.
En annan sak som känns väldigt skönt med att jag verkligen tog mig mod till att åka hit är att jag redan känner att jag har utvecklats som människa. Satt och smsade med en kompis nyss och jag kom att tänka på att jag känner att jag kan vara mig själv här. Jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig. Hemma har jag alltid varit lite layback, kännt efter först och handlat sen. Jag har sett det som en bra grej för att man kan anpassa sig efter situationen. Men ska det behöva vara så? Varför ska jag inte kunna vara mig själv och som jag vill vara och bara låta folk tycka vad de vill. Här däremot, är jag som jag vill. Höll på att fjanta mig hur mycket som helst i söndags när vi var ute på stan, nykter. Och jag kände: Vem bryr sig, antingen tycker de jag är en tönt eller dum i huvudet eller så gillar de mig och vill fortsätta hänge med mig? Men tror att det också beror mycket på att jag umgås mer lättsamma människor här, inge snobbar som jag känner mig obekväm med. Utan folk som mer är som mig.
Detta känns som en lättnad ska ni veta, för jag har ALLTID brytt mig om vad folk tyckt om mig. Speciellt när jag träffat killar. Då har jag varit mer den som de kanske tyckt att jag skulle vara, och så har mitt riktiga jag trätt fram mer och mer. Det har gått åt pipan dessa ggr. Men nu är jag mig själv, "Take it or leave it" säger jag bara!!
Känns underbart och jag vet att alla vi Au Pairer kommer att känna att vi utvecklas på ett eller annat sätt. Det ska vi fortsätta med, för det behöver vi för våran egen självkänsla och att hitta våran väg i livet och till oss själva. Det är ju mycket därför vi är här också =)
<3
Postad i Tankar och känslor