Idag tog jag och Jeannet en promenad till Millburn Diner och hon björd mig på frukost. Hon sa "It's on me because you are going home soon", så sött!
Vi började prata om vårat år här och reflekterade över hur vi utvecklats osv. Jag talade om för henne att hon har varit någon jag sett upp till (även om hon är yngre än mig =) ) just för att hon har en så framåt och drivande personlighet och det har även gjort mig mer drivande också. Vilket bara är positivt! När jag berättade för henne om hur jag kände blev jag tårögd och ledsen för att jag ska åka hem snart även om jag vet att även hon snart åker hem och inte kommer vara så långt bort, Danmark.

Thank you Jean for the Breakfast and your company <3


Jag har börjat umgås med människor här som jag kanske inte skulle umgås med hemma. Jag har alltid sagt att man känner rätt fort om man klickar eller inte men här är det annorlunda. Vi är alla i samma båt och jag har lärt mig att ta olika personligheter. Tjejerna som betyder väldigt mycket för mig idag och är mina närmaste vänner, har lärt mig otroligt mycket även om jag inte trodde det i början. Det har varit otroligt lärorikt och det har varit en otroligt upplevelse på alla vis =)

I love all my girl friends and I'm thankful for this year I've had here!

Postad i Tankar och känslor

Tidigare i veckan när jag skypade med mamma berätta hon att en av deras vovvar Mio skulle operaras på torsdag (igår). Han hade en knöl på benet som de varit och kollat upp. Det visade sig att vara en elakartad tumör. Just i det ögonblicket då hon berättade blev jag ledsen och ville bara åka hem och krama om honom. För några år sedan fick vi lov att ta bort en hund som hade en elakartad tumör men i lymfkörteln. Han hade dock den värsta och cellgiftet hjälpte inte.... Men efter att ha pratat med mamma och pappa kändes det bättre. Hopp finns där ännu för Mio!

Igår gick jag hela dagen och väntade på att kunna gå in på FB och läsa om hur det gått. Allt hade gått bra och de hade fått hämtat honom 2 timmar tidigare eftersom han börjat gny, han gnydde garanterad efter mamma för de är så typsikt Mio =).

Loffe och Mio <3


Så nu har de skickat in knölen på analys för att se vilken grad det är och även ett lymfkörtelsprov. Så nu håller jag tummarna att det är den lindrigaste graden och att det andra provet ser bra ut.

Postad i Tankar och känslor

Nu börjar det verkligen slå mig att jag ska lämna mitt liv här snart. Har 5 veckor kvar i USA innan det är dags att sätta sig på planet hem. Pratade nyss med Jeannet och kollade på klockan/kalendern som finns på skrivbordet på datorn. Innan har jag behövt "bläddra" för att kunna räkna veckorna, och nu behöve jag bara trycka upp det eftersom det är några veckor tills jag anländer på Arlanda hemma i Sverige!



Blir ledsen och får en slags ångest av att tänka på att jag ska åka hem, lämna alla mina vänner. En ny Au Pair ska ta hand om "mina" barn och kanske hänga med mina vänner. Tanken "varför valde jag inte att förlänga?" kommer upp. Men vet att jag hade velat flytta om jag hade gjort det och då hade jag flyttat ifrån mina vänner iaf. Tror jag är så splittrad av hela situationen och det är rätt så frustrerande att känna att man vill stanna och åka hem på samma gång. Längtar efter att få krama om mina föräldrar på Arlanda, träffa mina vänner som jag saknat så mycket, komma tillbaka till det enkla livet. Jag vet precis vad jag har när jag kommer hem, det skrämmer mig so fruktansvärt att tänka på att jag kankse ångrar mig när jag väl kommer hem och vill tillbaka.

Jag är rädd, ledsen, exalterad och glad på samma gång. Jag är väldigt splittrad med andra ord... Även om jag innerst inne vet att jag har gjort mitt som au pair och det är hem jag vill <3

Postad i Tankar och känslor

Igår städade jag ur mitt rum. Sorterade kläder jag skulle ha kvar och slänga eller ge bort. Så nu är mitt gamla rum tomt och redo för en ny au pair och jag har flyttat in i gästrummet. Känns väldigt konstigt. Som jag sa till My: "Inatt var den sista natten i mitt rum." Känns lite vemodigt eftersom man har bott i det rummet i nästan 1 år nu. Men ändå så är det skönt för att jag vet att det inte står på förän jag jag står på Arlanda och kramar om mina föräldrar =)

Mitt tomma, gamla rum..
 

Gästrummet, dock större och skönare säng :)


Men allt har sin gång, vi alla lär åka hem i slutändan och vi är väl medvetna om det. Känns bara så overkligt att åka hem nu efter ett år. 4 veckor kvar att jobba och 7 veckor i USA. Knäppt de känns! Kommer sakna att hänga med mina tjejer.... så om jag är dryg och tjatig på mina vänner när jag komme rhem så vet alla varför =)

Postad i Tankar och känslor

Skrev nyss om att jag fått tid för att flyga hem och med det kommer mycket tankar. Vad händer sen? Vad ska jag göra till våren, plugga, jobba eller resa igen? Hur blir det att träffa alla? Vad ska jag göra sista månaden, vilka ska jag hinna träffa? Planera min California resa.

Som sagt är det mycket som snurrar i huvudet på mig och jag blir inge klokare av att fundera heller. Men det känns som om det är oundvikligt eftersom det kommer bli en stor omställning att komma hem igen. Malin sa förut: "Man kan säga att vi pausar våra liv hemma under tiden vi är här." Och det gör vi ju faktiskt!!
Jag drömmer om att skaffa familj samtidigt som jag vill uppleva världen mer och låta reslusten ta över. Men på samma sätt måste jag intala mig själv att jag får ta det som det kommer.
Jag vet ju inte alls hur jag kommer känna när jag väl har varit hemma ett tag, kommer jag bli rastlös? Kommer jag vilja resa igen? Flytta till en annan stad eller stanna i Dalarna?

Vi får helt enkelt se men jag vet en sak... det finns så himla mycket mer där ute än bara Mockfjärd (byn jag växt upp i) =)

Postad i Tankar och känslor

Jag pratade med Jean nyss på telefon om allt och inget. Vi pratade en hel del om att vi snart åker hem, hon har 4 månader kvar och jag har 2 månader kvar att jobba. Tiden går så fort nu, och det var inte länge sen jag hade så mycket hemlängtan att jag grät!
Så hur har jag tänkt nu då?

Igår var det den 15de mars, och ansökning till högskolorna börjar. Och jag vet inte ens om det verkligen är sjuksyrra jag vill bli. Alltså, jag vet att det är inte det jag BARA vill bli utan vill vidare utbilda mig men alla jag pratat med tycker att sjuksyrra int eär någon bra ide för det ena och det andra. Jag vet också att jag int eär något fan av mediciner och sjukvården i Sverige och hur ska jag då kunna jobba inom det? Men det är väl kanske Landstinget som är dåligt då?
Och min tanke var att jobba på mina gamla jobb under sommaren och sen börja högskola och kanske flytta till Karlstad eller Örebro och börja plugga där. Men nu när jag varit här känns det så litet, jag vill göra något mer?

För några veckor sen såg jag på CCs sida på Facebook att man nu kan vara Au Pair i Australien "Wow de skulle vara häftigt att åka dit" tänkte jag. Men eftersom jag känner att jag är less på Au Pair livet så har jag börjat fundera på och kolla upp Work And Travel grejen. Jag kan jobba med något helt annat och få ha mitt egna liv lite mer än vad jag har här med regler osv. när man lever i en familj som vi gör.

Vet att vissa tänker att man bara "flänger runt". Men varför kan jag inte göra det då när jag inte har pojkvän, barn eller något annat som binder mig där hemma. Det handlar inte om att flänga runt för sakens skull. Jag vill se världen och min äventyrlust har väckts till liv. Jag vet att jag k0na göra vad jag vill om viljan är nog stark och det självförtroendet har jag inte alltid haft, därför är det en underbar känsla just nu. Under mitt år här har jag lärt mig att det finns så mcyket mer att se och göra än att bara ha den där tråkiga vardagen. Visst kommer den förr eller senare men jag är 24 år och jag kan gott och väl resa tills jag är 30. Jag har fortfarande tid på mig att skaffa barn ohc gubbe +  allt annat därtill =)

Så hur som helst så kikar jag på http://www.worktravelcompany.se/ och kommer jag in på högskola och inte känner för det så kanske jag drar iväg till Australien ett tag, vem vet? ;)

Postad i Tankar och känslor

Idag har jag exakt tre månader kvar att jobba som au pair. 9 maj är min sista dag att jobba. Känns helt sjukt men också så grymt kul och skönt att få komma hem igen. På ett sätt känns det som om det här året har varit långt men ändå gått fruktansvärt fort.
Ser verkligen fram emot min sista månad då jag ska till Californien och se Vegas, La, San Fran, Grand Canyon mm. Hade velat se Florida också men det kan man alltid ta sen, är ju bara två timmar flygresa dit från New York om man jämför med 6-7 till västkusten. För tillbaka ska jag iaf definitivt. Och jag vill ju verkligen leva och hitta på rolioga saker här i närheten de sista månaderna också och inte vara pank =)

Min värd mamma ska nog prata med den ev. nya au pairen imorgon på telefon. Spännande! Vi brukar skojja om när hon ringde mig första gången, hur nervös jag var och jag berättade för henne att jag knappt kunde andas för jag var så nervös. Då skrattar vi bara och hon sa att hon tyckte min engelska var väldigt bra och att jag inte alls lät nervös. "Även om jag hade svårt att hitta ord?"
Tjejen är också svensk. Brukar tänka på det ibland och hurt det skulle vara om hon skulle bli nästa au pair. Om vi ska prata svenska eller engelska med varandra. För jag vet att när jag kom var jag tacksam över att jag fick lov att prata så jag lärde mig, samtidigt så var det väldigt jobbigt vissa gånger för jag var så osäker. Men det blir nog lite både, men alltid engelska när vi har någon med oss som inte förtsår oss. Så gör alltid jag och mina kompisar för det finns inget mer irriterande när folk pratar sitt egna språk och man inte förstår dem. Det är en sak om man ber en kompis om hjälp med att förklara något eller ett ord men vissa har verkligen diskussioner på deras språk och bryr sig inte om man är ensam om att inte förstår. Inga nämnda... =)

Den 19 april-3 maj ska Reeta vara i NYC också, förra au pairen. Ska blir så roligt att träffa henne igen, har verkligen saknat henne!

Nästa helg är det Silver Bay som gäller också. Får nog ta och lägga på ett kol om jag ska vara klar med min läxa innan jag åker dit =)

Postad i Tankar och känslor

...om dagar jag vill flyga hem på. Kommer ni ihåg när jag skrev och berättade om att Sofia hade fått mail från Cultural care att det var dags att bestämma vilja datum man ville åka hem? Det var vid nyår och hon kom två veckor tidigare än mig. Nu har även jag skickat in mina önskemål. Tänkte jag skulle visa er hur formuläret ser ur men kom inte åt det nu så här efteråt.
Man får skrive i tre datum då man kan tänka sig att åka hem, 1:a hand till 3:dje hand. Mina blev måndag 30:de maj- onsdag 1 juni. Om man åker på en helg får man betala $25 extra. Visst, det är inte en stor summa men blev lite förvirrad när jag skulle fylla i datumen och man skulle få lov att betala i förskott.

Jag längtar så tills jag kommer hem samtidigt som jag blir orolig och lite pirrig inför hela grejen. Jag vet inte hur jag kommer känna mig eller må inför resan hem. Jag saknar folk där hemmaoch ser verkligen fram emot att komma hem och träffa alla. Men är också orolig att jag kommer bli rastlös med tanke på vilket tempo man har haft under ett helt år nu. HÖGT!

Just nu känner jag att jag har mycket saker att tänka på, planera semestern för sista månaden, läxa till Silver Bay (sista weekend kursen) och saker jag behöver göra allmänt. Jag brainstormar rätt ofta och skriver ner allt jag tänker på och behöver göra. Det hjälper mycket.

Men vem har sagt att det här skulle vara enkelt? Klart man får lite separationsångest när man bott och levt sitt liv här i ett år snart och ska sen åka hem och acklimatisera sig på nytt.

Postad i Tankar och känslor

Skrev lite med min mamma idag på Facebook. Jag berättade om min hemlängtan och hon frågad emig varför jag trodde att jag kände så just nu? Jag sa att jag dels tror att det beror på att jag vet att jag snart kommer få träffa alla och att det börjar dra ihop sig till hemfärd. Då skrev hon att det inte var så konstigt att jag längtade hem för jag hade ju ändå en HEL DEL att se fram emot... Hon och jag räknade upp en hel del saker:

*Träffa min familj på flygplatsen är jag väldigt förväntans full till =)
*Se Mickes (min äldsta storebror) nya lägenhet
*Träffa Andreas (min yngste storebror) som har bott i södra Sverige ett bra tag men nu flyttat till Dalarna igen
*Se Mias nya lägenhet och hennes töser =)
*Se Thereses nya lägenhet som också har flyttat tillbaka till Dalarna, nu med pojkvän =)
*Träffa Viktoria och den lilla bebisen som kom till världen i måndags <3
*Se Hillevis hus som hon och hennes pojkvän har köpt
*Åka på kryssningar /technofester med Elin
*Förhoppningsvis börja plugga på universitet och flytta
*Smaka på allt som jag inte ätit elelr kännt smaken på på ett år!!
 och så klart alla andra mina vänner <3

Men det är sjukt vad det händer mycket i folks liv medan man är borta så här. Och slår vad om att mycket mer kan hända innan jag är hemma i slutet på maj =)

Postad i Tankar och känslor

Då sitter jag här igen och är sjuk. Vet inte vad det är med min kropp här men jag råkar ut för de mest skumma sjukdommar och har snart haft lika många förkylningar under 8 månader som jag haft under hela mitt liv hemma =), typ. Min kropp är inte som den ska och imunförsvar.. vad är det?
Denna gång är det någon typ av ögoninfektion eller vagel. Är inte säker på vad det var/är än eller om det bara är en del av förkylningen. Men tänker vänta och se om rinnandet från ögona försvinner elle rom jag MÅSTE gå till doktorn igen. Harf ör mig att man inte behöver få antibiotika hemma för ögoninflammation? Det försvinner väl av sig själv till slut? Men de kanske tänker mest på att jag kan föra över det till barnen, så kanske därför de är oroliga. Men det är drygt för även om jag är sjuk och trött lär jag ju jobba. Vet inte ens vad som gäller om man är sjuk och inte kan jobba en dag.

En annan sak jag funderat på nu i dagarna är att jag verkligen vet vilka mina vänner är. De jag visste att jag skulle hålla kontakten med har jag verkligen gjort det med också. De jag inte förväntade mig skulle bry sig lika mycket visade sig bry sig väldigt mycket om mig och har visat det på olika sätt. De som jag var osäker på om jag skulle hålla kontakten med har jag inte pratat mycket med alls. Så vissa band har stärkts så otroligt mycket medans vissa har tynat bort. Men tack till alla som finns där hemma <3!!! Det är guldvärt!

Postad i Tankar och känslor

Alla som är här vet att det är nödvändigt att planera in skype-dater med nära och kära eftersom tidzonen skiljer sig så mycket. Skickade ett sms till mamma igår kväll innan jag la mig och frågade om hon ville skypa idag. Vid 3 på natten fick jag svar att visst ville hon det.

Pappa var också hemma så det var roligt. Vi pratade och skrattade i 2 timmar innan vi fick lov att sluta för jag skulle börja jobba. Känns så konstigt nu när man börjar prata om planer när man kommer hem och dag man ska flyga hem. Allt blir så otroligt verkligt.

Diskuterade en sak med Jean idag när vi hade playdate med de två yngsta. Varje dag som gått ett tag nu känns så lång och vill bara att den ska vara över. Tror att jag är så väl medveten om att det bara är 4 månader kvar nu att jag verkligen räknar ner. Får väl göra som pappa sa, skaffa ett långt snöre lr nått och slippa en stump för varje dag, till slut är det ingenting kvar och jag får åka hem till min underbara familj och väldigt fina vänner =)

Postad i Tankar och känslor

När jag pratade med Sofia på Nyår och hon berättade att hon fått ett mail från CC om att hon fick lov att bestämma sig vilket datum hon ville åka hem på snart, så blev jag rädd. Kändes så konstigt för jag vet att hon varit har två veckor längre än mig så snart får jag det där mailet. Bara för att hon berättade det har jag börjar kolla på SunTreks resor de har, delvis för Au Pairer. Jag vet inte avd jag ska göra och det är bara My eller Frida jag kan göra något med den sista månaden efetrsom vi kom hit samtidigt. My ska få besök av hennes familj och Frida vill hänga med hennes pojkvän så klart.

Jean åkte på en resa i början när hon kom hit genom en resebolag som har guidade turen runt om i USA. Verkar som en kanon resa och jag funderar på att göra den själv. Visst får jag lov att åka själv men det blir också en utmaning, den slutgiltiga utmaningen =)

Känns läskigt och roligt på samma gång med att få åka hem snart och för att inte tala om semestern sista månaden. Ser verkligen fram emot att åka hem, men är rädd att jag ska bli uttråkad och rastlös. Men om jag kommer in på högskolan kommer dte vara ett äventyr det med, till en börja med iaf =) Men bara jag inte går tillbaka till samma vardag jag hade innan, det har jag faktiskt sett nog av. Omväxling skadar aldrig!

Postad i Tankar och känslor

Stog och småtjatade lite med min värd mamma och pratade om att tiden gått så fort, snart jul och nytt år. Vi pratade också om första gången vi pratade på telefonen och hur nervös jag sa. "You were so funny" sa hon och näst intill asgarvade :D Kan informera er som inte vet att jag var ett nervrak, kunde knappt andas och skakade. Var mer nervös än jag någonsion varit på en redovisning någonsin.

Postad i Tankar och känslor

I onsdags träffades jag, Malin, Jean och Sofia för att gå ut och äta. Vi hade en liten avskeds middag på Summit Diner för Sofia, hon åkte hem igår. Känns alltid konstigt när någon ska åka hem, alla berättar om samma känslor inför hemresan. Man har själv blandade känslor och jag själv blir nästan lite rädd inför den dagen.

Postad i Tankar och känslor

Har börjat drömma mycket om alla er där hemma nu, att jag är hos mamma och pappa, festar med vänner, jobbar/går i skola. Allt möjligt. Vaknar sen upp och inser att det bara var en dröm, vill somna om igen, kan inte och blir besviken och får hemlängtan...

Postad i Tankar och känslor

Nu har jag varit här i lite mer än 6 månader och tankar om att förlänga har börjat komma smygande. Vissa dagar vill jag verkligen förlänga och som igår, då var jag säker på att åka hem efter årets slut.  Har diskuterat lite med mina au pair vänner men inte sagt något till min familj hemma än, inte heller till min värd familj. Hoppas det inte kommer som en alltför stor chock... Men tror att alla Au Pairer överväger det mer eller mndre.

Postad i Tankar och känslor

Först vill jag börja med at tacka alla som kommenterar mina onlägg här på bloggen, ni ska veta att det betyder otroligt mycket och det peppar mig till max =)

Postad i Tankar och känslor

Tiden rinner iväg och jag har hunnit gjort så himla mycket redan. Känns toppen!!

Postad i Tankar och känslor

Postad i Tankar och känslor

Jag har gymmat, vart ute på lite ärenden och jobbat. När barnen hade lagt sig lagade jag tacogratäng och kors i taket hittade jag alla ingredienser jag skulle ha. Dock inte Creme Fraiche men gick bra med grekisk yoghurt också =)

Postad i Tankar och känslor