Ryan Adams - Wonderwall

Sitter och lyssnar på den låten och vet inte riktigt vart jag ska göra av alla känslorna.
En känsla av hur det kommer kännas den dagen då jag åker?
En känsla av hur det känns att lämna alla mina vänner? Min familj?
En känsla av att lämna alla sina saker hemma och resa till ett främmande länd?
En känsla av att lämna allt som är en själv, under ett helt år?
Det är läskigt samtidigt som jag blir pirrig i kroppen och kan inte tro att det är sant och att det här händer MIG?
Man kommer sättas på prov många gånger under det här året men jag har alltid sagt att alla motgångar här i livet, gör en starkare. Om man klarar sig genom det förstås.

Just nu har jag tagit ett jobbigt beslut men vet att det blir bäst så här, även om det är tråkigt att fatta ett sånt beslut.

Hur som helst har jag fått ett välkomstpaket från Cultural Care och de meddelade mig att min ansökan kommer skickas till Boston i USA inom kort. "Wow" känner jag spontant! Mäktigt, men lite läskigt i samma känsla.

Det här blir mitt livs utmaning och jag gör det här för min egen skull.
För en gång skull ska jag tänka på mig själv, bara på MIG!
// Angelica

De ringde från Cultural Care...

..här om dagen.
Hon ställde lite frågor om min ansökan och meddelade sen att hon skulle anta mig till programmet =) Jag kommer få en bekräftelse hemskickad och några uppgifter till min användare på Cultural cares hemsida där jag kan följa min ansökan och även göra en Au Pair video.
Hon sa att min ansökan skulle vara i USA inom två veckor, sen kan värld-familjerna se min ansökan!!!!!

Den här tjejen jag pratade med sa även att mitt tidigaste avresedatum är 12 April! Kändes väldigt roligt, för nu har man äntligen fått ett "tidigaste avresedatum". Innan har jag ju bara tänkt att jag var glad om jag kom iväg i april, men nu vet jag att efter den 12:te kan allt hända :D

Wow, det här kommer bli så grymt roligt och lärorikt. Att få komma iväg så här kommer bli en så stor erfarenhet och jag tror man kommer växa något enormt som person.

Nu ska jag göra lite nytta och inte bara sitta här :D
Bye byeAngelica

Början till äventyret

Jag har skapat en blogg till alla er som är nyfikna på att följa mig under mitt år som Au Pair så hoppas det blir trevlig och spännande läsning. Jag ska försöka vara så duktig som möjligt med att blogga även när jag kommit iväg till The United States of America =)


Så hur började allt?
Jag har alltid avundats andra som vågat åka iväg till olika länder för studier, jobb och äventyr i olika slag. Jag hade aldrig vågat åka själv och kommer ihåg hur jag tyckte de var så modiga. I början på 2009 började jag känna att jag ville göra något annat (jag hade då jobbat som personlig assistent i 3½ år) och kände att Au Pair skulle vara något för mig. Men som med mycket annat rann det ut i sanden av olika anledningar, dels för att jag inte vågade ta steget även om jag så gärna ville.
Men sen tänkte jag satsa på studier istället och började planera för att söka högskola till Vt -10. Sagt och gjort, vid nyår hade jag kommit in på både mitt 1:sta och 2:dra handsval, men innerst inne var jag sugen på Au Pair som jag hade spånat lite i vid juldagarna. Läst och kollat olika förmedlingar. "Det här är det jag vill göra", det var så jag kände.
Så nu sitter jag här och har vart på onlinemöte, skickat in min ansökan+barnreferenser och varit på intervju för Cultural Care igår.
Innan har det kännts lite overkligt. Att JAG, som avundats andra som vågat göra sådana här saker är redo att åka. Matchningen med familj börjar nu efter att jag gjort intervjun och det känns lite pirrigt.
En tjej på Cultural Care sa att jag kunde komma iväg tidigast april och jag tänkte på en gång "Åh, det är ju långt tills dess". Men vadå? Det är 1½ månad så är vi i april så tiden går fortare än vad man tror.
Nu är ni iaf lite uppdaterade =) Återkommer när jag får veta mer om allting!
Love*Angelica