I fredags när jag var med på Ws Field Trip frågade jag en av föräldrarna som var med, om han visste om de sålde rabarber på farm marknaden. Han sa att han inte visste och vi prata lite smått om det, jag berättade att det var väldigt vanligt att ha rabarber i trädgården från där jag kommer från i Sverige.
Efter ett tag så kom Mr. Baker och räckte över en påse. Jag tittade förvånat på honom och frågade om det var till mina värdföräldrar. "No it's for you. I remembered when I was over seas and missed Oreo cookies and someone bought me that. And now when you misses rhubarb I bought you this." Jag tittade i påsen och det var en rabarber paj. Wow, vilken värm känsla jag fick i hjärtat. Lite som filmen "Skicka vidare". Han sa att nästa gång är det kankse min tur att ge någon någonting som hon/han saknar =)
Tyvärr kunde jag inte äta den eftersom jag är glutenintollerant men det sa jag ju så klart inte =). Men istället för att den skulle stå i kylskåpet och inte bli uppäten, för de äter väldigt dåligt med sött här hemma så kändes det bra att ge den till städerskan.
Jag tyckte hon var värd det, så mycket som hon jobbar och städar detta stora hus. Är lustigt att man kan ha bättre kontakt med städarna än med sina värd föräldrar, kanske för att de är mer "vanliga". Städerskan blev väldigt glad över pajjen och tackade så mcyket.
När jag skulle hämta J från Nursery School så berättade en av hans lärare att hans beteende verkligen hade förbättrats. Hon frågade mig hur jag hade betett mig och log =). Jag sa att jag försöker att sätta gränser för honom som jag gör för de två äldsta. Inte dalta med honom just för att han är yngst. Hon sa att hon blev imponerad för han betedde sig mycket bättre på dagis nu än innan sommaren och att jag hade gjort ett ritkigt bra jobb! Åh va glad jag blev och jag blev ännu en gång varm i hjärtat denna dagen. Jag märker hur viktigt det är att få feedback för det man gör, att få höra att något är bra som man gör men också få tips och vägledning om man gör något som man kan göra bättre elelr på ett annat vis. Tyvärr är det inte så ofta jag får det, inte så ofta jag vill iaf, därför värmer det så mycket när folk som man minst anar säger något sådant =)
Senare på dagen när jag försökte få T att äntligen ta reda på sin lunchlåda och vattenflaska så sa städerskan plötsligt: "I think you are going to be a very good mother, fair and very loving". Sådana saker gör mig så otroligt star.. Jag får mod och styrka så jag vet att jag kan klara av den här veckan, månaden och året.
Jag vill, jag kan och jag vågar!!
Postad i Dagens ros