W berättade om ett hus han hade sett tidigare som han så gärna ville visa mig. Så han guidade mig dit och jag blev otroligt chockad och imponerad när vi närmade oss med bilen. Jag satt och gapade i bilen medan W hoppade ut ut bilden och tog kort åt mig. Han var så stolt som fick ta kort åt mig med min kamera :)

Det var gravstenar, skelett som hängde från träden, armar som satt fast i fönstren, kråkor satt på gravstenarna, döskallar, en djävul som hängde ovanför entrén, högar med skelett och ben. Var grymt!!

När vi hämtat T från en playdate och åkte dit vid skymning var det helt sjukt coolt. Det var upplyst med rött ljus, rökmaskin och blinkande ljus från fönsterna. Vet att W berättade om detta hus för mig förut och jag försökte fråga honom vart det var och det här var tydligen huset han pratade om och var så fascineras över förra året =) Jag frågade J om det inte var häftigt, han fick en rynka mellan ögonbrynen och sa nej med en osäker röst, efetr det klängde han lite extra mycket i min famn. W hade svårt att sova på kvällen för han tänkte på huset, men ändå vill dem se =)

Önskade jag kunde följa dem på "Trick or Treat" på söndag men de ska gör det på kvällen då paraden inne i stan är :( Lite synd tycker jag för tror de hade varit riktigt coolt att följa med dem =) Men hur som helst är Halloween awesome här och önskade det kunde vara lite mer extremt i Sverige. Men vi kommer väl där om 20 år och tror att vi är så extrema :D

När jag väl tagit mig mod till att prata med min värd mamma om olika saker så har hon alltid tagit det väldigt bra och jag har tänkt: "Varför oroade jag mig för att ta upp det här med henne?" Är nog bara jag som gör en höna av en fjäder av min osäkerhet.

Samma sak har det varit nu de senaste två månaderna. Jag har känt att jag har jobbat som en galning de veckorna hon och min värd pappa varit borta och jag har gått och funderat på det mycket. Mått dåligt för att jag har varit helt slut och orkeslös, irriterad på mig själv för att jag inte sagt ifrån. Men idag när vi räknade ut timmar och hon skulle skriva en check till mig så sa jag att jag skulle uppskatta om vi kunde hålla oss så nära 45 tim/vecka som möjligt för att dessa veckor som jag jobbat så mycket har varit väldigt jobbiga och tröttsamma för mig. Hon erkände att hon kände att jag hade jobbat för mycket och sa att vi självklart skulle kunna göra det. Inge konstigheter, utan bara jag som gått och inte vågat säga något.

Vad lärde jag mig då av detta? Än en gång så har jag blivit starkare och en sten har fallit från mitt bröst. Jag blir starkare i min egen roll som Au Pair och Angelica =) Även om jag gjort misstaget att tänka och dra ut på det alltför många ggr nu måste jag ta tag i det på en gång. För det skadar bara mig själv och mina tankar över att vara här. har nämligen känt att jag saknat hemma mer innan idag. Och nu när jag vågat säga något och tänkt på vilken relation jag och min värd mamma har haft de senaste dagarna blir jag glad. Vi har små pratat om lite allt möjligt och skrattat, skämtat och diskuterat. Det gör mig glad och gör också att jag trivs. Vilket är otroligt viktigt för att orka stanna kvar och fullfölja mitt år =)

Slutade kl 10pm igår kväll, åkte och hämtade Sofia en annan svensk Au Pair. Vi åkte till ett Diner och pratade och åt glass innan vi åkte vidare till Route 10 för att än en gång titta på bio. Kl. 12.01 am (midnatt) skulle vi se premiären av Paranormal Activity 2.

Denna gång var biosalongen nästan fullsatt. Det negativa med detta var att folk pratade, fick "fnissattacker" mitt i läskiga scener, så fort det blev en läskig scen började folk snacka. Alltså, om man blir rädd kan man väl bara håll tyst för man förstör ju rätt mycket för de andra. Men hur som helst va filmen riktigt snuskig. Det var några gånger som jag blev så rädd att jag fick tårar i ögonen. Gåshud hade jag under varje läskig scen.

När vi skulle åka hem vid 2 på morgonen var vi mer än paranoida, livrädda rättare sagt. Sofia spratt till och med till när någon öppnade dörren till toaletten på bion innan vi åkte hem. Vi fick oss ett gott skratt.

Natten slutade med att Sofia låg och lyssnade på musik till 4 på morgonen och när hon väl somnade sov hon dåligt. Jag var så rädd när jag klev in i huset så jag nästan sprang upp för trapporna. Efter att jag släckte lampan och skulle sova fick jag lov att låta den vara tänd för det var för läskigt att blunda i mörkret. Har nog aldrig varit så rädd efter en film förr. Tror det beror på att jag tror på andar och sånt och att det ändå inte är någon science fiction film utan rätt verklighetstroget ändå.

Jag kom dit efter 4pm eftersom jag åkt lite vilse =) Hennes två döttrar, 11 och 14 år gamla visade mig sitt rum och vi diskuterade artister och alla olika posters de hade uppe på väggen. Jag berättade att mitt rum såg precis likadant ut när jag var tonåring :) Sen började vi kolla på filmen "Hot chick" innan det var dags för att sätta sig ner och äta. Först bjöds det på Tacos Al Pastor som är från gris (pork), man kunde ha på lök, basilika, ananas, guacamole och en väldigt stark sås. Jag avstog från den starka såsen =). Nästa tacos var Tacos De Barbaeoa som jag tror var lamm. Samma saker att ha på förutom ananasen. Var väldigt gott men inte alls som den tacos man själv är van vis. Undrar vad det är för nötter som kommit på att den Tacosen vi äter är så Mexikansk?

Efter att jag väntat ca en timme blev jag äntligen uppropad. Kvinnan som hjälpte mig tilltalade mig som Maria och jag påpekade att det var mitt mellannamn och att jag heter Angelica. Hon tittade på mig med en fundersam blick och sa något i stil med att det isf stog fel i mina papper. Men att hon skulle se vad datorn sa. Jag måste ha fyllt i något galet när jag ansökt något till mitt år här för det står Maria Angelica i alla papper :S.

Men iaf så fyllde hon i något på datorn och frågar om jag har mitt I-94 med mig, för hon behövde nummret som stog på det? "Öh, är det de där lilla kortet du får med DS 2019?" Japp precis det kortet och typsikt mig så tänkte jag att jag inte skulle behöva det och lämnade det hemma. Ingen hade talat om att jag behövde ha med det!

Så det var bara att åka hem och leta reda på kortet och planera en ny dag för att åka dit. Så typsikt!!!

På söndagen skulle jag skypa med mina föräldrar så jag gick upp vid halv nio, gjorde frukost åt oss och efetr det så åkte jag, My, Malin och en ny tyska Sophie till IKEA här i NJ. Var lika roligt som sist att komma dit. Det är lite av terapi tycker jag och man hade lika väl kunnar vara i Valbo på IKEA och strosat runt med alla svenska namn på prylar och Sverige flaggor och kaffe =)

Idag när jag vaknade kunde jag inte hålla mig med sakerna jag köpte så jag började fixa lite. Detta blev resultatet...

Efter att jag fixat och donat fick jag äntligen äta en riktigt svenska frukost. Gröt med lingonsylt och äggmacka med kaviar. Om ni visste hur mycket jag njöt =)

Det är lustigt hur vissta saker kan få mig att må så bra, som Ikea, svensk kaffe, lingonsylt, baka en svensk kladdkaka eller maträtt, se en Saab eller Volvo. Finns många saker att nämna. Men jag får samtidigt en känsla av att jag saknar hemma så mycket. Man slits mellan USA och Sverige, men samtidigt vet jag att om jag bara håller ut detta året så står det inte på förän jag är hemma igen i samma gamla vanliga rulljans. Men då är jag så mycket mer erfaren och lärt mig otroligt mycket och främst om mig själv!

Igår åkte jag och ungarna ut på "Ghosting". Men fyller en påse med lite godis och lägger i en lapp. På denna lapp står det vad man ska göra, något liknande med kedjebrev. Sen ringer man på hos folk, lämnar påsen och springer iväg. Om någon kommer på en får man gå till något annat hus. Om du blir "Ghosted" och får en påse ska du sätta upp lappen vid dörren så alla ser. Då kan ingen annan göra detta mot dig. Får du ett paket kopierar du lappen och gör samma sak till så många som det står på lappen. Detta börjar man med två veckor innan Halloween helgen för att se hur långt det har spridit sig.

"Driver license and registation please." Jag ger honom mina körkort eftersom jag inte visste om regestiringsbeviset fanns i bilen. Han frågade inte nå mer om det heller.

En polis man kommer fram och frågar: "There a lot of movement inte the car, right?"

Nervös som jag var sa jag "Yes?" med en frågande blick eftersom jag tittade på hastighetsmätaren strax innan jag svängde av vägen och såg att jag körde lite för fort.

"Yes, Sir. I'm so sorry but I forgot." Blir lättad över att det inte var för att jag körde för fort.

"At the movies" svarar jag fortfarande skräckslagen och nervös =)

"I see that u all are buckled." Säger han och lyser runt i bilen.

Så han frågar vem bil det är och vart alla bor. Sedan frågar han vart vi kommer ifrån och medan vi svarar lyser han med ficklampanpå oss igen. "Sweden. Denmark. Slovakia. Colombia."

"We are Au pairs" Han tittar förvånat på oss och ser en aning imponerad ut och ger oss ett leende.

Så tittar han på mitt internationella och svenska körkort igen, frågar hur länge jag har varit här. Efter att jag svarar 5 månader säger han att det internationella körkortet inte gäller som körkort i NJ utan att jag måste ta ett Amerikanskt. "I could just not let you drive now but I will let you go for this time and you will go home and get the driver license."

När vi åkte iväg var jag super nervös. Åkte prickfritt hemmåt och då säger Zuzy och Diana att de inte hade haft bälte på sig utan satt på sig det efter att de förstått att det var en snut bakom oss. Jag blir helt till mig och skämtar att hädanefter är det bälte i Mr. Car som gäller, alltid! =)

Väl framme på flygplatsen kändes det jobbigt. Jag och Elin kramades länge och det kändes svårt att åka därifrån. Det kändes jobbigt att få lov att säga hejdå även om vi sa "Vi ses snart igen". Men att veta att ens bästa vän åker hem till allt som man själv saknar och inte kommer få ses förän minst 7 månader, efter att vi haft en helt underbar vecka ihop med mycket tok och skratt, precis som det alltid har varit!

Jag sa till mig själv att inte bli ledsen när vi kramades men när jag satt mig i bilen kunde jag inte hålla tillbaka mer. Jag hade fullt sjå att försöka ta mig hemmåt eftersom jag var osäker på vägen hem utan GPS. Men kom till slut hem och har varit nära till gråt många ggr sedan dess.

Hur som helst så hade han förberett tre hästar och medan vi fyllde i en hel del papper om olika saker så gjorde han den 4:de ordning. Vi fick ta på oss hjälmar och kliva upp på en varsin häst. Elins hette Las Vegas, Clas Sun Dance och min Sisco. Så började vi våran första ridtur. Gick bra ändå tills vi skulle gå upp för en liten ravin nä Elins häst får för sig att vända och gå tillbaka. Hon fick inte stop på sin och min börjar vända efter. Gubben blir lite galen/irriterad men efter ett tag löste det sig och vi var på gång igen. Mannen sa till oss att vi fick lov att vara hårdare och visa vem som bestämde. Han snärtade till hästarna med tyglarna ett antal ggr under dagen. Efter två timmar kom vi tillbaka för att vila, äta lite lunch (macka) och sen ut igen på en tur på tre timmar. Den sista turen var roligare för då var det en kvinna som var med oss och hon var jätte hjälpsam och uppmuntrande och fick mig och Elin att slappna av mer. Vi travade och hästarna kom både upp i något litet galopp steg och hopp (dessa var dock ofrivilliga från våran sida). Jag hade väl en dust med min häst igen där senare för han bestämde sig att trava ut på ängen bara helt hux flux. Tyvärr så fick jag lov att snärta till honom även om det kändes så fel, men efter det gick det mycket bättre och han lyssnade mer. Kan tänka mig att man är ganska lost om man inte har kontroll på hästen, de är ju ändå väldigt stora och starka djur.

8. Clas och killen som jobbade på gården. Det var han som bjöd oss på cowboy kaffet =)

9-10. Huset, vi fick bo i rummet med glasdörrarna. Gården från grusvägen.

11. Grillen vi åt middag på efter ridningen. Kändes som en riktigt western grill som på film =)

12. Jag med min frulle på morgonen innan vi begav oiss hemåt mot NJ igen.

När vi åkte hem fick vi lov att stanna längs vägen för att ta kort på den vackra utsikten. Det är just detta som är tjusningen med roadtipper tycker jag, att naturen ändras så himla mycket efter varje timme man kör =)

Efter BB traskade vi vidare mot Kinatown och Little Italy. Var så häftigt för det kändes verkligen som om man var i Kina. Ska erkänna att man kände sig lite lost också, vi var nog de enda turisterna konstigt nog =) Och när vi helt plötsligt kom till Little Italy blev det mer blandat folk och hela Kina känslan försvann på två sekunder. Konstigt hur det kan vara.

Och efter en hel dag så kändes mina stackars fötter som om dem blivit överkörda av en ångvält och de såg ut så här... Lortiga, blåsor, bortskavt nagellack och svullna =) Inte lätt att vara fötter när man ska tvingas gå från Lower Manhatten till Midtown =)

Jag gjorde det enkelt för mig eftersom jag var ledig och vägrade städa upp efter dem. Så jag "plogade" en väg till toaletten och en till dörrarna för att kunna ta mig fram. Kunde dock inte sitta här på lördagen och titta på tv vilket jag brukar. Tänkte jag skulle tvinga ungarna att plocka ihop någon dag men tror ni det hände? Jag blev less och plockade snabbt ihop det själv, illa illa Angelica!

Natten till måndag vaknade jag mitt i natten av att frös som bara den. Tog på mig mina gymbyxor för att hålla mig lite varm. På morgonen var jag genomfrusen och bestämde mig för att när alla barnen var i skolan skulle jag åka till Target och köpa mig pyjamaser, riktiga "Amerkanska" mönstrade sådana =)

Jag hittade två set och köpte även ett par varma tofflor. Imorse när jag hade på mig en av mina nya pyjamaser och tofflor njöt jag till fullo, frös inte ett dugg =)

Eftersom Elins bror är just en kille så ville inte mina värd föräldrar att han skulle sova här... När jag var hos Malin på middag med hennes värd familj för några veckor sen nämnde jag att de skulle komma men att vi inte visste vart de skulle bo just för att han inte fick bo hos mig. Vet ni vad de sa då? "But they can sleep here." Wow, var ju helt underbart och jag blev så tacksam och rörd över dessa fina och öppna människorna =)

Så idag åkte jag hem vid ett med en annan Au Pair som heter Lisa, jätte gullig tyska. Låg och små slumrade lite samtidigt som jag "tittade" på Idol. Sen åkte jag och Jean och beställde pizza, hämtade My och hennes mamma vid tågstationen och skjutsade hem dem till Warren. Vi köpte glass på Wendys och sen åkte vi hem till mig och tittade på "The Back-up Plan" med Jennifer Lopez. Åh va rolig den var, rekomenderas garanterat att ses =)

Så jag passade på att handla lite mat när jag ändå hade med min pengar från min värdmamma. Jag ville ju inte betala det själv, händer för ofta att jag betalar min glutenfria mat själv för jag "spontan handlar" ofta just glutenfri mat. Så detta blev mitt fynd i matväg =)

Så när jag och J kom hem gjorde jag mig en typsikt Amricans bagel med egg and cheese och bacon. Grymt gott men magen blev inte lika glad efter chocken av fett =) Men ville bara känna hur det smakade att äta en americans bagel, för det är ju ändå väldigt stort här.