Igår var det en sån här hemskt dag igen. Jag började vid 9 på morgonen och försökte få barnen att klä på sig så vi kunde åka till lekparken. Det tog alldeles för långt tid, för mycket tjat och hot. Ska det vara så svårt att få den att göra sig ordning för att komma iväg någonstans? De har så fruktansvärt svårt att göra något med eget initiativ, du får lov att tjata om allt, ta bort tallriken från bordet, borsta tänderna, tvätta händerna, stäng av tv-spelet.... vad det än är och jag förstår inte varför det är så? För mig är det så fruktansvärt oförståligt varför man inte lyssnar på när en vuxen person säger till en vad man ska göra, jag gjorde vad jag blev tillsagd att göra när jag var yngre. Jag hade sån respekt för vuxna och andra personer över huvudtaget.

Plus att jag också var helt slut igår för att jag kände att jag hade en förkylning i kroppen och verkligen inte hade något tålamod.

Men till slut kom vi iaf iväg till lekparken, lekte där ett tag, åkte hem och åt lunch, försökte packa deras väskor till familjens Boston resa på fredag. Jag sa till dem att de hade 30 minuter på sig att packa deras väska med leksaker och annat de ville ha med sig att leka med och om de lyckades skulle de få en varsin brownie. Jag försökte få dem att hjälpa mig med olika out-fits, titta vad som behövde tvättas och strykas. Var en kamp! Efter 40 minuters tjatande frågade W om han kunde få en brownie och jag sa nej. han undrade varför för han tyckte minsann att han hade hjälpt till. Han blev så sur när jag sa att han inte skulle få någon brownie för att han inte hade lyssnat på mig när jag bad honom att hjälpa mig.

Sen åt vi lunch och jag la J för en naptime. Under tiden så spelade T och W på IPoden och skypade med deras gamla au pair, barnen var helt extas =) T målade också en fotoram som vi nu har satt in ett kort på dem i. Vi ska nämligen träffa deras gamla Nanny i Boston och då är det en present till henne från barnen.

Jag gav sedan dem en varsin brownie för att jag tyckte att de hade betett sig bra och lyssnat, sa det också till dem.

Sen tjatade de om att de ville åka till Imagine That eller Funflex. Imagine That är ett barn museum och Funflex en enda stor spelhall inomhus. Båda kostar pengar så klart men Funflex är fruktansvärt dyrt, iaf när man har tre barn med sig och den minsta inte kan göra så mycket. Jag försökte förklara för dem att man inte behöver göra saker som kostar pengar hela tiden. Men för deras föräldrar är det inget problem att lägga ut de pengarna och så klart så lär sig barnen inte heller att de är ett problem att göra vad man vill och få allt man vill ha. Jag sa att när jag var liten gjorde vi något som hette "Trolldeg" och förklarade vad det var. De var nyfikna i början men när de fick reda på att de fick lov att göra degen tappade de intresset. Förresten hade de varit till Imagine That för en eller två dagar sedan. Och förresten så får man inget spontant tack för att man tagit med dem dit. De tackar inte ens sin mamma som har betalat.

Sen var det dags att sätta sig vid bordet, min värd mamma hade stekt på kött och gjort Mac-and-cheese. När de hörde att det var kött sa de på en gång att det var diskusting och att de inte ville ha. Så klart vägrade J äta då också för att han hörde vad hans två äldre syskon sa. Min vm (värd mamma) föröskte få J att äta medan T och W klagade på smaken och sa olämpliga kommentarer. Jag sa att man inte säger så om mat och att det inte är kul för den som lagat den att höra. T kunde inte förstå varför jag sa så här och tittade förvånat på mig och sa att det faktiskt var äckligt. Jag sa att det är oförskämt att säga så och att man faktiskt får lov att vara tyst ibland även om man inte gillar det, för att visa respekt för den som lagat maten. Jag sa till henne: "Tänk om du är hos en kompis och säger att maten är äcklig, då skickar de nog garanterat upp på rummet för så säger man inte."

En gång när hon sa att hon hatade fisk när jag hade lagat den så sa jag att hon kunde gå upp på sitt rum om det inte dög för så säger man faktiskt inte. Då blev hon tyst och åt.

Dusch nästa, och det var ett fruktansvärt tjat då också. Det värsta är när T och W gaddar ihop sig mot mig och är förjävliga. W låste in sig på toaletten, för att han ville ha "privacy". De får inte låsa dörren till toaletten för det är inte säkert och speciellt när de är i duschen. Jag knackade och bankade på dörren, bad William att öppna men han gjorde det inte. Vet inte om han inte hörde mig elelr bara var vrång. Blev så arg att jag fick lov att gå ifrån och försöka att inte börja gråta.

När min vm sen kom vid 19 tiden då jag slutade, sa jag att han var inne på toa med låst dörr och inte lyssnade på mig. "They are pushing buttoms." sa hon. "Sometimes it can be to many buttoms." sa jag frustrerat.