Det börjar närma sig nu...

Nu är det sju veckor kvar tills jag ska åka...
Ska erkänna att jag blir nervös när jag tänker på det och kan inte riktigt fatta det ÄN. Men jag tror och hoppas att ju mer det närmar sig desto mer verkligt känns det.
Jag börjar redan fundera ut vad jag ska packa, vad som behövs köpas, vilka mer papper som ska skickas in, inköp av presenter till familjen, avskedsmiddag med mina närmaste vänner... Som ni märker går min hjärna på högvarv och det är faktiskt rätt så jobbigt.
Detta är en så stor del av mitt liv just nu så det är svårt att koppla bort det och inte tänka på det. Känns som om jag inte pratar om någonting annat med mina vänner och familj heller. Förlåt om jag är tjatig, men ni måste säga till mig i så fall. Kan nog bara vara bra för mig att bli tillsagd också så jag inte "ältar" det konstant :)
När jag åkte förbi en bekants förfest i lördags så fick jag en känsla av att jag kommer att sakna det här så himla mycket. Tryggheten att få vara bland människor jag känner och att få vara på hemmaplan.
Men många gånger som jag kommer på mig själv att tänka så, måste jag vända på det. Att jag själv förstår att allt det här som finns här hemma finns kvar även när jag kommer hem också, vänner kommer fortsätta festa med samma folk, gå ut på samma krog.
Det är inte alls så att jag inte tycker att det är kul att festa med dem jag känner, utan det handlar om att jag måste vända på tanken för min egen skull. Att bara för att jag åker iväg 1 år så kanske jag inte missar så jätte mycket för här hemma är det vardag för mig. Och i USA blir allt nytt, ett enormt äventyr kommer det att bli. Och det är på något konstigt sätt värt att vara borta det här året.
Har märkt att allt det här med att åka handlar om att man måste vara positiv och öppen för nya omgivningar och händelser. Kommer att hända otroligt mycket under den här tiden jag är borta. Som en kille från Cultural Care på Online-mötet sa: "Man kan känna att man själv och sina vänner har växt ifrån varandra och att de har förändrats, men frågan är om inte du har växt ifrån dem och förändrats istället för tvärtom?"

Kram på er alla mina vänner*A


Kommentarer
Postat av: Johanna

sv: Min värdmamma har kollat på min blogg bara några gånger. De kan inte svenska så de kan inte läsa den :P De läser inte bloggen nu utan det var innan jag kom som de tittade på den :)

2010-03-24 @ 00:28:33
URL: http://johannaupair.blogg.se/
Postat av: Johanna

sv: Japp, mitt värdbarn visste vad hage var för något :)

2010-03-24 @ 00:31:39
URL: http://johannaupair.blogg.se/
Postat av: Linda

Jag förstår att du är nervös Angelica, vem skulle inte vara det =) Men det kommer att bli så grymt, och spännande. Tänk på alla saker du kommer få uppleva. Det kommer du att minnas och tänka tillbaka på med ett leende på läpparna när du blir äldre =)Du är modig som åker Angelica!



Kram kram!

2010-03-25 @ 19:56:07
URL: http://lindaeriksson84.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback