I helgen så fick jag ett mail från en mamma i en familj i USA. Hon skrev att hon och hennes man var intresserade att eventuellt ha mig som deras nästa Au Pair. Hon bad om att få ringa mig någon dag och skickade med info om deras familj. Jag ska erkänna att jag blev som ett litet barn på julafton. Sprang runt som en tok och visste inte vad jag skulle ta mig till. Mamma tyckte att jag var stressad men jag sa att jag var exalterad, vilket jag var =).

Men till slut samlade jag mig och svarade henne att hon kunde ringa mig på tisdag eftersom jag var ledig då.

På söndagen fick jag ett mail till med info om arbetstider och jobb-beskrivning och lite länkar till olika hemsidor med info om deras kommun, staten och New York City.

Sen var det dags att vänta på samtalet och vid 20.00 tiden på kvällen kom det. Jag var så nervös att jag skakade och stakade mig. Kunde inte ens andas riktigt... kändes som när man hade redovisning inför klassen i skolan.

Men hon var förstående och väldigt trevlig, skämtade och gjorde så jag kände mig avslappnad.

Efter samtalet så kändes det jätte bra och jag känner verkligen att om jag skulle få komma till deras familj skulle jag trivas!

Idag ringde jag och frågade Au Pair förmedlingen om de hade hört något och det hade dem. Hon sa att familjen fortfarande var intresserad men var lite osäkra på att jag hade piercing. De undrade om jag skulle kunna tänka mig att ta ut den tills jag kom i så fall. Och jag sa "Absolut" utan att tveka! Det är något jag alltid kan ta igen om jag vill det när jag kommer hem.

Så hon antecknade det och nu är det bara att vänta ett tag så visar det sig. Det är jobbigt när jag inte vet hur de tänker utan bara kan gå och vänta på svar. Jag vill verkligen till den familjen men jag kan ändå inte få upp förväntningarna riktigt än, då kommer jag bara bli ledsen ifall de skulle tacka nej.