"An American adaptation of a Japanese tale about a loyal dog named Hachiko. This very special friend would accompany his master to the train station every day and return each afternoon to greet him after work. Sadly his master departs one day..."

Nog för att jag har gråtit till filmer förr, och speciellt filmer som handlar om djur. Men just idag började jag grina som en tok till och med innan mamma gjorde det. Men jag kände att jag inte kunde stoppa det. Alla känslor som jag har samlat på mig ville ut. Var inget bra tillfälle att se en sådan här film just nu kände jag men samtidigt så var det skönt att få gråta, och göra det med mamma bredvid.

En del av er kanske tycker att det här inte passar att skriva om på en Au Pair blogg men jag anser det som att höra hit. Det handlar om känslor som behöver få komma ut som samlas inför avresan och därför får ni följa mig i ALLT jag gör och känner innan dess och även hur jag mår och känner när jag är i USA.